Analys av Danske Banks Chefsekonom Michael Grahn.
Centralbankernas penningpolitik, med Riksbanken i spetsen, är det som är viktigast för ränteläget i Sverige. Penningpolitiken styrs sedan av hur inflationen bedöms utvecklas framöver. De flesta centralbanker, däribland Riksbanken, har ett strikt inflationsmål på 2 %. Man tar i princip ingen hänsyn till stark tillväxt eller stigande bostadspriser även om man oroar sig för konsekvenserna av de senare.
Centralbankernas agerande utgör en viktig grund för hur marknadsräntorna utvecklas. De svenska bolåneräntorna styrs i stor utsträckning av marknadens syn på vad amerikanska centralbanken Fed, euro-områdets Europeiska Centralbanken (ECB) och Riksbanken tänker göra med sin styrränta.
För tillfället går centralbankerna lite i otakt. Fed har höjt styrräntan i långsam takt och väntas fortsätta på den vägen, marknaden bedömer att nästa höjning troligtvis kommer i december. De har också signalerat att de planerat att börja dra ner sin balansräkning genom att inte återinvestera de obligationer man tidigare köpt i marknaden i syfte att pressa ner de längre marknadsräntorna, exempelvis 5-10-åriga räntor. I korthet betyder detta att det finns en press uppåt på räntorna i världens största obligationsmarknad. Det påverkar självklart räntorna i Euro-området och i Sverige, framför allt de längre marknadsräntorna. Det ska nämnas att inflationen har fallit ganska brant i USA det senaste halvåret till nivåer betydligt under inflationsmålet, vilket gör att även Fed har börjat ifrågasätta behovet av ytterligare räntehöjningar.
Svenska räntor är dock mer beroende av hur ECB agerar. Det beror på att vår ekonomi är mer beroende av Euro-områdets ekonomi än vad den är av ekonomin i USA. ECB har länge haft problem med att få upp inflationstakten till sitt mål och ECB räknar med att målet uppnås först efter 2019. Av det skälet signalerar ECB för närvarande inte några räntehöjningar alls, därutöver har ECB ett obligationsköpprogram som sträcker sig till slutet av 2017. Vår bedömning är att ECB kommer att förlänga detta med sex månader, men att de samtidigt drar ner takten i köpen till 40 mdr EUR per månad (fn 60 mdr EUR per månad). Det innebär alltså att ECB, enligt vår teori, kommer att fortsätta stimulera ekonomin, men i något mindre utsträckning än tidigare.
Osannolikt att Riksbanken höjer styrräntan snart
Om Riksbankens styrränta skulle avvika för mycket från ECBs styrränta, så påverkar det växelkursen mellan kronor och euro. Om Riksbanken skulle höja mycket snabbare och mer än ECB så kommer euron att falla, vilket betyder att den svenska kronan stärks. Det innebär i sin tur att de konsumtionsvaror vi importerar blir billigare och därmed drar ner inflationstakten. Det är bara om Riksbanken tror att inhemsk inflation, som drivs av bland annat högre löner, är så stark att den överväger den importerade, som de skulle kunna höja. Tyvärr är läget inte så idag. I stället är det en gåta varför lönekostnadstryck och inflation är så lågt när det i många länder råder brist på arbetskraft. Det gäller alltså inte bara Sverige utan är ett globalt fenomen som är tydligt i både Euro-området och USA.
Bra läge att binda räntan?
Vad betyder detta för ränteutsikterna? Det finns en press upp på längre internationella räntor, framför allt från USA, som smittar av sig på de svenska. Den här pressen ökar av att Riksbanken troligtvis innan årets slut kommer att avisera att man inte förlänger sitt nuvarande köpprogram av statsobligationer. Däremot kommer förmodligen både ECB och Riksbanken att låta bli att höja styrräntorna inom överskådlig tid eftersom inflationen inte uthålligt kommer att nå upp till målen. Det betyder att korta löptider är oförändrade medan längre löptider riskerar att stiga.
För bolåneräntorna betyder det att rörliga räntor för närvarande ligger stilla medan det finns en viss press uppåt på längre räntor. För dig som har större bolån, låga marginaler eller allmänt inte vill riskera eventuella räntehöjningseffekter, kan det vara ett bra tillfälle att fundera på att binda delar av ditt bolån.
Hur mycket kostar ett slopat ränteavdrag?
Riksbanken och Finansinspektionen har sedan lång tid uttryckt en oro för att hushållen skuldsätter sig för mycket. Förutom amorteringskrav på nya lån, som infördes i juni i fjol, har man förordat ett borttagande av ränteavdraget. Den senaste tiden verkar det som att politikerna börjar närma sig en sådan lösning även om förslagen om hur det ska gå till skiljer sig åt. I princip innebär ett borttagande av ränteavdraget (som 30% av räntekostnaden upp till 100 000 kr, därefter 21%) att räntekostnaden för ett hushåll skulle öka med drygt 40% (från att betala 70 % till att betala 100% av kostnaden). Det skulle kunna bli kännbart för många hushåll med små marginaler. Om du betalar 1.5 % ränta idag så har du 30 % reduktion, du betalar 1.05 % efter skatt. Om man tar bort avdraget helt ska du alltså betala 1.5 % igen. Det låter kanske inte så mycket, men din månadskostnad ökar alltså med mer än 40%.
Nu verkar dock de flesta förslagen bygga på att det här ska ske över lång tid, säg 10-20 år. På så sätt fördelas den ökade kostnaden ut över tid vilket innebär att man gradvis kan anpassa sig till den högre kostnaden. Frågan är om Riksbanken och Finansinspektionen tycker det är en bra idé, för de vill antagligen se en tydlig effekt av just detta på hushållens beteende. Det mest troliga är antagligen att ränteavdraget justeras eftersom avdragen kan komma att kosta mycket för statsfinanserna i framtiden, när och om räntorna höjs.