(gammal modell)
Vid beräkning av ränteskillnadsersättningen jämförs räntan på det bundna bolånet med en jämförelseränta. Som jämförelseränta används den aktuella räntan på statsskuldväxlar eller statsobligationer som har en löptid som motsvarar den tid som återstår av räntebindningstiden, ökad med en procentenhet.
Eftersom det sällan finns en statsskuldsväxel eller statsobligation med en förfallodag som exakt motsvarar den återstående räntebindningstiden beräknas räntan med hjälp av en linje mellan de två statspapper som ligger närmast före respektive närmast efter lånets ränteändringsdag. Denna metod att beräkna räntan kallas linjär interpolering.
Den beräknade räntan ökas med en procentenhet för att få fram jämförelseräntan.
I nästa steg används jämförelseräntan för att nuvärdesberäkna dels de räntor och amorteringar som skulle ha gjorts fram till räntebindningstidens slut, dels kapitalskulden vid räntebindningstidens slut. Ränteskillnadsersättningen beräknas slutligen som skillnaden mellan det framräknade nuvärdet och kapitalskulden den dag då förtidslösen sker.