Ränteskillnadsersättning
Banken har rätt att ta ut en ersättning när ett bundet bolån löses i förtid, dvs. innan räntebindningstiden har gått ut. Ersättningen ska täcka den förlust som kan uppstå för banken mellan tidpunkten då lånet löses och tidpunkten då räntebindningstiden går ut.
Så här beräknas ersättningen
Hur ränteskillnadsersättningen beräknas framgår av konsumentkreditlagen och av Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden. Nya regler trädde i kraft den 1 juli 2014. Därför finns det två beräkningsmodeller – en för lån där räntebindningstiden startade före 1 juli 2014 och en för lån där räntebindningstiden startar efter 1 juli 2014. Den avgörande skillnaden är att den gamla modellen utgår från räntan på statsskuldsväxlar och statsobligationer medan den nya modellen använder bostadsobligationsräntan.
Lån där räntebindningstiden startade före 1 juli 2014
(gammal modell)
Vid beräkning av ränteskillnadsersättningen jämförs räntan på det bundna bolånet med en jämförelseränta. Som jämförelseränta används den aktuella räntan på statsskuldväxlar eller statsobligationer som har en löptid som motsvarar den tid som återstår av räntebindningstiden, ökad med en procentenhet.
Eftersom det sällan finns en statsskuldsväxel eller statsobligation med en förfallodag som exakt motsvarar den återstående räntebindningstiden beräknas räntan med hjälp av en linje mellan de två statspapper som ligger närmast före respektive närmast efter lånets ränteändringsdag. Denna metod att beräkna räntan kallas linjär interpolering.
Den beräknade räntan ökas med en procentenhet för att få fram jämförelseräntan.
I nästa steg används jämförelseräntan för att nuvärdesberäkna dels de räntor och amorteringar som skulle ha gjorts fram till räntebindningstidens slut, dels kapitalskulden vid räntebindningstidens slut. Ränteskillnadsersättningen beräknas slutligen som skillnaden mellan det framräknade nuvärdet och kapitalskulden den dag då förtidslösen sker.
Lån där räntebindningstiden startade efter 1 juli 2014
(ny modell)
Vid beräkning av ränteskillnadsersättningen jämförs räntan på det bundna bolånet med en jämförelseränta. Som jämförelseränta används den ränta som i allmänhet gäller för bostadsobligationer med en löptid som motsvarar den tid som återstår av räntebindningstiden, ökad med en procentenhet.
Finansinspektionen har slagit fast en metod som bör användas för att få fram den ränta som i allmänhet gäller för bostadsobligationer. Metoden bygger på att en ”räntelinje” skapas genom att ta hänsyn till räntan på de utestående bostadsobligationer som uppfyller ett antal kriterier. Några av kriterierna är att bostadsobligationerna ska vara utgivna i svenska kronor och ha ett utestående belopp på minst tre miljarder kronor. Vilka bostadsobligationer som ska ligga till grund för beräkningen fastställs en gång per kvartal av Svenska Bankföreningen.
Om den återstående löptiden är sju år eller längre sker beräkningen genom en alternativ metod, eftersom det normalt sett saknas bostadsobligationer med lång löptid. Denna metod baseras på statsobligationer med lång löptid och ett fast räntetillägg motsvarande skillnaden mellan bostadsobligationsränta och statsobligationsränta med en löptid på sju år.
Den beräknade räntan ökas med en procentenhet för att få fram jämförelseräntan.
I nästa steg används jämförelseräntan för att nuvärdesberäkna dels de räntor och amorteringar som skulle ha gjorts fram till räntebindningstidens slut, dels kapitalskulden vid räntebindningstidens slut. Ränteskillnadsersättningen beräknas slutligen som skillnaden mellan det framräknade nuvärdet och kapitalskulden den dag då förtidslösen sker.
Se även
Proposition 2013/14:44, Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån
Konsumentkreditlagen (2010:1846), 36 §
Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden (FFFS 2014:xx)
Konsumenternas Bank- och Finansbyrå har utförlig information om ränteskillnadsersättning. Där är det dessutom möjligt att göra en egen beräkning av ränteskillnadsersättning.
