Från Baggböleri till Naturreservat

Baggböleri” som står för ohederliga skogsaffärer kommer från när träbaronerna kom över kronans skog med tveksamma metoder. Nu är situationen den motsatta när myndigheterna löser in mark och sen hindrar markägaren att förvärva ersättningsmark.

Året är 1867 och Skogsstyrelsens öfverjägmästare Gustaf Erik Lind gör avbön, han har totalt misslyckats i sitt värv att bevaka statens timmerskog i Norra Lyckseles revir. Timmerstockarna har försvunnit utmed älvdalen och flutit nedför Umeälven. Det är dock uppenbart vart stockarna tagit vägen, då enda stora virkesköparen nedströms är Baggböle sågverk. Sågverkets ägare Oscar Dickson kölhalas i ett klassiskt mediadrev av den, redan då, kända tidningen Aftonbladet. Efter en lång rättstvist och flera överklaganden frias dock Dickson. Företaget var långtifrån ensamt om att köpa olovligen avverkat statligt timmer. Bara år 1867 togs, ofattbara, 103 540 st timmerstockar i beslag enbart i Västerbotten.

Det Lind och Dickson aldrig kunde drömma om var att denna dispyt skulle leva vidare långt in i framtiden. Sågverkets namn blev symbol för all tänkbar rovdrift och tveksamma affärer inom skogsbranschen. Ordet ”Baggböleri” blev senare synonymt med skogsbolagens köp av den skogsmark som ”kronan”, i slutet på 1800-talet, delade ut till bönder i de norrländska älvdalarna. Redan 1904 beskrevs ordet baggböleri i Nordisk Familjebok som att ”hänsynslöst sköfla skog”.

Baggböleriet påverkade även lagstiftningen och i 1906 års Bolagsförbudslag förbjöds bolagen att förvärva skogs- och jordbruksmark från norrländska bönder. 1937 uppstod möjligheten för bolagen att köpa ersättningsmark om de avstod annan mark. Det är också så vi känner igen dagens Jordförvärvslag. En lagstiftning som, i viss mån, permanentat situationen där den svenska skogsmarken till 25 % ägs av bolagen, till ca 20 % av staten och till 55 % av privata.

I dag är det nog ingen skogsägare som upplever att våra svenska skogsbolag åker runt med en kvarting brännvin och bjuder på din skog. Nej det är inte bolagen du som skogsägare skall oroa dig för - utan det är myndigheterna. När myndigheten Naturvårdsverket tvångsinlöser din skog och när myndigheten Jordbruksverket tolkar lagen – det är då som de kalla kårarna kommer.

Vi har ett talande exempel från Sydsverige nyligen där bolaget Gustafsborgs säteri hade kommit överens om att, för all framtid, upplåta en skogsegendom om 154 ha till Naturvårdsverket. Bolaget hade inte sålt den fysiska fastigheten, men väl tecknat ett upplåtelseavtal som innebar att man inte kunde bruka skogen. När man sedan förvärvade en annan skogsfastighet om 65 ha som ersättningsmark för den skog man blivit av med så vägrades man förvärvstillstånd av Jordbruksverket med hänvisning till Jordförvärvslagen. Jordbruksverket menade att man inte sålt den fysiska marken till Naturvårdsverket.

Denna saga fick dock ett lyckligt slut. Avslaget om förvärvstillstånd överklagades först till Förvaltningsrätten och sen till nästa instans, Kammarrätten där Gustafsborg vann.

Det kanske allra otäckaste är att Jordbruksverket och Länsstyrelsen drev frågan vidare och överklagade till Högsta Förvaltningsdomstolen. Där nekades man dock prövningstillstånd och domen torde därmed vara prejudicerande, vilket är oerhört viktigt.

Det man frågar sig är – hur tänkte Jordbruksverket? Mina tankar förs i alla fall tillbaks till någon form av modernt myndighetsbaggböleri.

Få alla fördelar i dag. Bli kund i Danske Bank.