Vem skall såga löv när inte Södra klarar det?

November 2016
"Efter en ambitiös satsning på lövtimmer de senaste fem åren har Södra nu kastat in handduken och lägger ned sitt sista lövsågverk i Djursdala. Svensk lövträdssågning hänger på en skör tråd. Krafttag krävs från såväl skogsägarföreningarna som industrin för att samla ihop skogsägarnas lövtimmer och förse de sista industrierna med råvara. Annars går en hel epok i graven. "

- Vi har inte fått några bud! I mitten av september meddelade Södra att försöken att sälja deras enda kvarvarande lövsågverk inte gett resultat och dom lägger ned sågen i Djursdala. Detta ett knappt år efter att man lagt ned lövsågverket i Traryd för att koncentrera lövsågningen till Djursdala. 

2009 spirade dock optimismen när det annonserades ut att ”Södra köper Skandinaviens största lövsågverk i Djursdala med en årsproduktion på 42 000 m3”. Då kändes allt så rätt. Södra - världens mest framgångsrika skogsägarförening satsade på löv för att höja värdet på medlemmarnas skog. Lövtimmer - ett segment som, redan då, var utrotningshotat med en andel klart under 1 % av total timmerförbrukning. Satsningen imponerade i en tid då frustrationen hos landets skogsägare ökade när deras fina lövstockar gick raka vägen till kommunens värmeverk. Samtidigt kände jag en oro då sågen hade bytt ägare flera gånger. De privata aktörerna, innan Södra, hade uppenbarligen inte lyckat fullt ut. 

Åren därefter har jag noterat att Södras lövsågar inte levererat resultat och nu kan man konstatera är att det inte gick åt rätt håll med Södras lövtimmersatsning. Jag är den förste att förstå att om man inte lyckas med ett projekt så måste man vara modig nog att erkänna att det inte fungerade och fatta beslut därefter. Så är det med alla verksamheter och i näringslivet är det farligt att vara allt för nostalgisk. Det som däremot känns både allvarligt och tråkigt i denna historia är den stora frågan. – Om inte Södra, med sina muskler, sin kompetens, logistik och medlemskår lyckas att såga löv  – vem skall då göra det? Jag saknar svaret på den frågan - vilket ger mig kalla kårar.

Efter nedläggningen Djursdala finns bara Kährs fabriker i Nybro och Blomstermåla som förbrukar ca 50 000 m3f lövtimmer av ek och ask, samt Vanhälls Björksåg i Smedjebacken som förbrukar 20 000 m3. Därutöver finns en handfull sågar med betydligt lägre produktion. Att dessa skulle lösa den framtida avsättningen för skogsägarnas lövtimmer, faller på sin egen orimlighet. Det vilar nu ett tungt ansvar på såväl skogsägare som skogsägarföreningar och övriga virkesköpare att sortera ut och samla ihop våra skogars lövtimmer. Detta för att förse de sista resterna av lövförädlare med en högkvalitativ råvara till rimligt kostnad. 

 

-  Varför skall dom göra det frågar du. – Jo för att symboliken med att ta tillvara det virke och de kvaliteter som skogsägarna odlat fram i decennier får aldrig underskattas. Varför skall annars nästa generation skogsägare engagera sig lövträdens skötsel? En skötsel som mycket väl kan vara guld värd i framtiden. Det är detta som är det stora dilemmat, men också tjusningen i ett skogsägande. Vi kan inte förutse den framtida nyttan av dagens odlarmödor.  


​​​